Jag har upplevt en hel del symtom på stress och känner att jag inte alls mår bra. Jag är så himla målinriktad så det är svårt för mig att ändra de mål jag satt upp. Men nu har jag snart kommit till vägs ände och måste dra i nödbromsen. Jag hade verkligen tänkt jobba heltid hela 2019 för att sedan gå ner i tid och den ekonomiska planen bygger på det. Men hur gör man då när kroppen inte orkar och livet känns pisstråkigt? Jag lever med långvarig smärta och har pga det sjukersättning på halvtid men sedan 3 år tillbaka så jobbar jag heltid. Mitt arbete är anpassat efter detta och jag kan jobba hemifrån när jag behöver det. Första året var jätteroligt och jag kände mig starkare än på länge men successivt har jag blivit sämre igen. Det känns som om jag fastnat i honungsfällan. Ett infytelserikt arbete med roliga arbetsuppgifter och bra lön. Men nu känner jag mig inträngd i ett hörn. Jag vill fortsätta med det jag gör men förstår att jag inte kommer att klara det. Ska man då bara rycka av plåstret på en gång eller försöka lite till att få det att fungera. Jag har kommit överens med min chef om att jag ska gå ner i tid nästa år och vi ska ha en avstämning i maj där vi ska besluta vilka arbetsuppgifter som jag ska fortsätta med och vilka jag måste släppa. Men det är verkligen jättelångt till nästa år och jag behöver göra något nu. Så livet eller pengarna? När man sätter det tillsammans så blir det så självklart att pengarna inte betyder något om man inte mår bra.
Två stora projekt är precis avslutade och jag ska i alla fall inte ta åt mig något mer just nu. Förhoppningsvis kanske jag mår bättre när arbetet blir lite lugnare så jag tänkte ge det april ut och om jag fortfarande känner likadant som nu så måste jag göra något.
Detta blev ett ganska personligt inlägg men sådan är verkligheten. Det går upp och det går ner.
